....

Det skär i mig att ni kommer varandra närmare..
Det skär i mig att vi kommer mer och mer ifrån varandra..
Jag vet inte om ja orkar bli tagen då och då..
Jag hatar känna det jag känner just nu.
Jag vill ha tillbaka dagarna då vi åkte till västerås, låg på
golvet och skrek hur ont vi fick i magen utav att garva så som vi gjorde!
Du sa att ''vårt'' fortfarande skulle ha sitt!
Men det känns långt in i hjärtat.. Vet inte om allt kommer börja som förr..
Minns du då på sommarlovet, då vi var dag in och dag ut..
Allt vi gjorde, de känns som de håller på och blåser bort..
Saknaden växer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0